Jag ger upp. Nu orkar jag inte mer. Jag är inte menad för att leva i symbios. Jag är menad för att leva ensam. För att ta hand om mig själv och inte behöva bry mig om någon annan. För att kunna leva med nolltolerans. För att kunna göra som jag vill.
Nu tänker jag ignorera allt som har med killar att göra. Allt som innebär att man ska bry sig, tycka om någon, ödsla tid på någon. Jag ska ignoerara allt som innebär att man ska visa hänsyn, tänka på någon annans känslor och visa medlidande.
I höst ska jag bara bry mig om mig, mig och mig. Detta för att de bara skiter sig annars. Jag blir onödigt ledsen, jag ger mer än vad jag får, jag blir konstant stirrig och överanalyserar allt. I vinter vill jag kunna tänka tillbaka på en höst då jag för en gångs skull mått riktigt bra, vårdat mig själv, skrattat mycket och varit lycklig.
Jag ska inte behöva tänka på hur dåligt jag mått fysiskt, hur svårt det har varit att sova på nätterna, hur svårt det har varit att få i sig mat utan att må illa, hur många gånger jag har tänkt "Tycker han om mig eller leker han bara?". Jag vill kunna skippa det, bara umgås med männsikor jag tycker om och som jag VET tycker om mig.
Därför tänker jag nu inleda min celebattid. Visst, ett ragg från krogen kankse kommer med hem någon gång. Men det blir inga telefonnummersbyten, inga msnadressbyten och ingen vidare kontakt. Jag vill kunna känna att jag bara har mig själv att tänka på, att jag bara har mig själv att tillfredsställa och viktigast av allt, jag vill kunna få mina ryck utan att nån skäller ut mig efteråt.
Det är vad jag ska påbörja nu, ett liv utan enträgna kostiga killar utan istället fullt med lycka, med saker jag tycker om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar