jag vet att jag är jobbig

jag vet att jag är jobbig men nu byter jag blogg igen. jag tröttnade på den här sidan. de e svårt att få upp bilder, texten hänger inte med när man skriver m.m. Jooobbigt. Så här hittar ni mig nu: tjollavipp.blogg.se alltså inte så stora förädningar i namnet

surt

GUD, ibland blir mn så galen. För ett tag sen gjore jag bort mig totalt och allt bara fuckade ur. SKiten hände som tur va men en göteborgare så jag behöver inte springa på honom här, phu! Nu har han däremot startat blogg och driver som fan med mig, vad kan man göra åt de? 0. det känns surt. för ju mer sur jag e på honom, ju gladare blir han, fy fan!

---------

Jag bokade skiva idag. känns skitskönt att ha de klart. alla e dock inte lika involverade som de ska va, känns också surt. Dagens ord tror jag är surt. Men vi ska ha på lejonbacekn ifall, som alla andra men det är billigt och bra:) så många kommer nog, hoppas jag! Jag vill ha temat red light distict, det vill ingen annan. också surt. :P hejdå!

Vissa dagar har ingen räddning

Usch och fy, hela dagen har bara varit skit skit skit. Det gör att jag ser allt jättenegativt och nu är allt bara ännu mera skit(om det ens går). Jobbade med världens konstigaste tjej idag på jobbet, som gjorde allt precis som hon ville, inte som cheferna ville. Jag blir helt galen på sånt, och så skyller hon allt på mig, jag men det är inte jag som äger caféfanet och bestämmer hur allt ska va!

Nej usch. nu blir jag galen. om inte mer än galen. och brosans flickvän har hållt honom uppe hela natten för att hon grät över skolan, jamen som att vi andra inte har nått att göra eller? Jag kommer inte ha en minut fri (så förvänta er inga blogginlägg) förens nästa måndag. Dvs jag kommer ha 14 dagar utan sovmorgon. Gud vad jag gnäller. Vad sägs som att lätta upp stämmningen med lite outfits? JAg vet inte från när dom kommer men skulle tippa på torsdag och fredag. den sista är ehm. suprise? Enjoy!



Linne -
Hm
Kofta - Gina T, band isatt själv
Jeans - Hm
Skor - Bianco
Jacka - Hm
Halsduk - Turkiet
Pippipåse - Gjort själv


Tajts - Zara
Klänning - Åhlens
Knästrumpor - Hm
Skor - Converse
Handvärmare - Gjort själv
Halsduk - Italien


T-shirt - Size Xl på indiska
Jeans - Replay
Halsduk - Gjort själv
Kofta - Hm

To tell the truth

Alla vill bli älskade, mer eller mindre. Alla vill bli omtyckta, mer eller mindre. Alla vill bli beundrade, mer eller mindre. Alla vill ha någon, någon som man inte riktigt känner som tycker om en. Någon som man fortfarande inte tar som självklar.

Familj och vänner, visst tycker dom om en, vissa även älskar en. Men det känns inte, inte på samma sätt. Du vill ha det där älskandet som bara går att hitta i nya förhållanden. Det älskandet när man nästan blir drogad i en person. Då du konstant behöver mer, mer, mer. Du får aldrig nog.

Det är härligt i början. Det är ljuvligt i början. Det är underbart i början. Sen kommer det, ångesten. Ångesten över att du inte orkar ringa. Ångesten för att du inte springer till telefonen vid första sms. Ångesten för att du inte svarar direkt.

Du är fortfarande lika älskad, ja så älskad du ville vara i början. Det du saknade förut, det du sökte, fann du. Men du kvävdes. Det gick för snabbt. Igen. Åter sitter du med telefonen i handen. Orkar inte träffas för att berätta. Funderar på att skicka ett sms. Men det visar att du inte har någon värdighet. Kanske strunta i det helt? Nej, det är elakt.

Det är hemskt i slutet. Det är svårt i slutet. Det är fruktan i slutet. Du kommer vara ensam igen. Du kommer sakna igen. Du kommer vara tillbaka igen. Ändå ringer du. Med kvalet i halsen ringer du. Samtalet går snabbt. Sen är du tillbaka igen.

Du vill bli älskad. Du vill bli omtyckt. Du vill bli beundrad.

Herr Pippipåse är klar

Pippipåsen är klar och jag är mer än nöjd. Jag hade den idag till skolan, det för plats MYCKET saker i den, nästan för mycket= den är gryyymt stor. För övrigt är den för fin för att bli gympapåse som jag tänkte. Detta blir skolpåse. Om ni undrar hur jag gjorde så känn er fria att fråga:)

En röd dag för Burma

Detta skulle som sagt kommit upp i fredags egentligen. Så tänk att det är fredag. Fredag, fredag, fredag. Så.



Igår fick jag massa sms från massa olika människor. De stod att jag skulle ha en röd tröja för att stödja Bruma. Självklart blev min första tanke. Och jag skickade vidare smset till alla i min kontaktlista för att så många som möjligt skulle kunna få chansen att stödja Burma.

Imorse när jag kom ut i hallen skrek brosan att vi skulle ses vid medis kl 17, de skulle vara manifestation för Burma då. Självklart tänkte jag igen och skrek samma sak till honom. Innan jag kilade iväg stack jag in huvet i mamma och pappas sovrum. Båda hade sovmorgon och jag sa att dom inte fick glömma den röda tröjan.

Väl i skolan inser jag att nästan ingen har en röd tröja. Jag blir förvånad. Det finns inte så mycket man kan göra för att hjälpa dem där nere och att ha en röd tröja på sig gör det inte bättre. Men man visar sitt stöd, man visar omvärlden att man bryr sig och att man skänker dem en tanke. Keeke kan man såklart alltid lita på, hon hade röd tröja. Henne lyckades jag också få med mig in till Medis.

Väl vid medis va de inte så många där som jag hade trott. Och det var inte heller så bra som jag trott. Riksdagsledamot efter riksdagsledamot efter riksdagsledare pratade efter varandra, om precis samma sak. Vad ville de få fram? Jo, att vi ska visa att vi bryr oss och att vi tänker på dem. Men finns det inget mer att göra är min första tanke? Kan man inte göra nått ynkligt litet som hjälp mot militärjuntan? Då kommer en tonåring som samlar in pengar för de i Burma förbi, snabbt drar jag upp plånboken och knökar ner 20 kr, det enda som finns i min plånbok. Det kändes litet. Det kändes på nått sätt som att dom där nere inte var värda mer än 20 kr för mig.

Efter ett tag så började jag vandra in i mina egna tankar, talarna sa ju inget nytt. Jag funderade på vad jag skulle kunna göra, antingen själv eller genom att organisera något och jag insåg snabbt att jag var ganksa maktlös. Brorsan väkte mig till liv när han undrade om vi skulle gå, han märkte också hur enformiga talen var.

På väg till tunnelbanan var både jag och brosan lite besvikna. Men så fick vi en lapp, ja, vi fick ju många lappar när vi var där och jag hade samlat på mig dom girigt, sugit in varenda bokstav för att försöka hitta ett svar på hur jag kan hjälpa. Men den sista lappen, som vi fick vid tunnelbanenedgången stod det något relevant på Hur kan jag hjälpa? Äntligen tänkte jag, äntligen nån som förstår vad det är dom behöver skriva. Att hjälpa var enkelt. Det var bara att köpa ett kort med blommor på, som betyder fred och försoning i Burma. Sedan skulle man skicka detta kort till den burmesiske generalen Than Shwe i förhoppning om att blomkorten skulle välla in över honom. De hade till och med skrivit en text som man kunde kopiera ifall man inte visste vad man skulle skriva. Lättare än så här kunde det ju inte bli. Ändå var det bara Amnesty som lyckades komma på den här ideen. Den lätta och briljanta iden.

Nu har jag skrivit mitt kort, att åka och köpa + att skriva tog mig 15 minuter. Nu ligger det väl nerpackat i min skolväska och ska slängas i postlådan på måndag morgon, på vägen till skolan vid busstationen. Nu känns det bra, för nu har jag gjort det jag vet att jag kan göra. Men om det går, vill jag fortfarande göra mer. Försök sprida budskapet med blomkorten, försök få fler att hjälpa de som behöver hjälp.

Textförslag till ditt kort(taget från Amnesty):
I respectfully urge the Myanmar authorities not to use force against peaceful demonstrators. I also appeal for the immediate and unconditional release of Aung San Suu Kyi and all other prisoners of conscience in Myanmar.

Yours respectfully, Ditt egent namn

Adress du ska skicka till:
Senior General Than Shwe
Chairman of the SPDC
Ministry of Defence
Naipyidaw
Division of Mandalay
Union of Myanmar (Burma)

PA går super!

Guuud, förlåt att jag inte updaterat som jag sa men jag har fastnat helt i mitt PA. Jag har ju precis bytt och det nya är superroligt och det går jättebra! Jag är glad som en lärka nu. Så nu kommer de komma lite sena uppdateringar, senaste från i torsdags. ooops.

Igår va jag ifall på middag med "italenarena". Det var skoj, inget superspecc hände. Det som var värst var väl att jag fick världens klädångest och hade ingen aning vad jag skulle sätta på mig, panik panik panik! Tillslut blev det ett långt linne med mycket vidd. Så hade jag ribbstickade strumpbyxor under. Jag fick sminka mig och fixa frisyr i bilen för det hanns inte med att göra hemma inte. Dessvärre insåg jag när jag kom dit att jag hade behövt ha en kjol på mig. F***N. Det såg verkligen inte bra ut. Jag hade behövt ha ett halsband också. F*CK. Så kändes det. Som tur var märke endast jag att detta behövdes och jag fick beröm för min klädsel ändå, hur det nu kunde gått till. Därför bjuder jag inte på nån outfit från igår, men ni kan ju tänka er hur det såg ut. Som kompesation bjuder jag på en från i torsdags istället:

Jeans-Roxy
Tunika-Vero Moda
Skor-Converse
Skärp-Hm
Halsband-Mammas gamla
Halsduk-Lindex
Skinjacka-Hm
Väska-Esprit

Nu ska jag promenera till affären, sen kommer lite nytt och fredagens, som skulle kommit igår, adjöks för now!

Update

Imorn kommer BIG update. förlåt för att det tagit lite tid, inte meningen!

En stressig dag som framkallat kreativitet

Idag har jag varit produktiv. Mest för att jag varit tvungen. Jag har precis skrivit de sista raderna i min skogsrapport som ska in på naturkunskapen. Egenltign finns det ett mycket finare ord men jag kan inte stava till det och jag okrar inte rota fram papprerna igen. Ni får klara er med skogsrapport. Tidigare idag hann jag skriva en artikel till till mitt PA. Det kändes skönt för nu känns det som att det är möjligt ifall. Det trodde jag inte från början. Jag funderade förut på att byta PA arbete, nu funderar jag igen. VI får se hur det blir, måste hur som helst prata med min PA handledare om det. Den saken är ju helt klar.

Jag har städat idag också, hela huset plus att jag har strukit. Det känns skönt, nu är man lite rikare. Det jag ska göra inom den närmaste framtiden är att ta fram min symaskin och fortsätta på min pippipåse som ska bli träningspåse (tror jag). Vetinte mer vad jag skriva så adjöks!


Tisha - Hm
Mjukisbralls - Calvin Klein
Kofta, favvon - Boomerang
Jättefina strumpor som brallorna är instoppade i för att de inte ska fasta i cyklen - Hm (antar jag)
+ min fina dörr och en sån där jag-vill-ha-städat-rum-tack som kommer från nått hotel

adjöks igen!

Kent - Ingenting

Klänning - Miss Selfridge, köpt i Turkiet
Tee - Hm
Strumpisar - Lindex
Skor - Bruna ballerina i mocka med stor rosett fram, Turkiet (ej på bild)

Jag vet att jag tjatat om rubriklåten förut. Men den är skitbra. Och jag har lyssnat sönder den idag. Men den är grymt grymt grymt bra. Jag älskar den. Den är även dagens soundtrack för allt har gått åt helvete, idag igen. Men jag har ifall lycakts göra klart en mössa till ena kusinen. Ni kommer få se dem när alla mössorna när klara. De är sammanlagt tre st. Dom två första e jag nöjd med så det blir nog bra:) Jag va på gymmet idag också. Alla stirrade. Keeke tror att de har med mina löparshorts att göra, men vadå? Löparshorts. Det är inget konstigt med de. Men folk stirrar ändå, det gör mig irriterad. Nöjd e jag ifall att jag inte tränar på kvällen för då raggar killarna också. Usch det är ju tabu! Man raggar inte upp en brud när hon är svettig och kämpar med att träna. Det är jobbigt nog som det är. Att man dessutom ska va snäll, trevligt och helt plötsligt behöva se lite snygg ut är omöjligt. Man kan ragga efteråt. Inte under. Snart ska jag sätta mig och dega framför tvn. Egentligen behöver jag göra paarbete men det får jag vänta med. Orkar inte med det alls nu. Jag har skrivkramp i arbtet och får inte ihop någon bra frågeställning. Funderar på att byta men det känns nästan ännu jobbigare. Jag får se hur jag gör.

Ska kila nu ifall, adios!

ps. blogger vill inte ge mig en bild just nu men den kommer sen!