lördag 13 oktober 2007
jag vet att jag är jobbig
torsdag 11 oktober 2007
surt
---------
Jag bokade skiva idag. känns skitskönt att ha de klart. alla e dock inte lika involverade som de ska va, känns också surt. Dagens ord tror jag är surt. Men vi ska ha på lejonbacekn ifall, som alla andra men det är billigt och bra:) så många kommer nog, hoppas jag! Jag vill ha temat red light distict, det vill ingen annan. också surt. :P hejdå!
söndag 7 oktober 2007
Vissa dagar har ingen räddning
Nej usch. nu blir jag galen. om inte mer än galen. och brosans flickvän har hållt honom uppe hela natten för att hon grät över skolan, jamen som att vi andra inte har nått att göra eller? Jag kommer inte ha en minut fri (så förvänta er inga blogginlägg) förens nästa måndag. Dvs jag kommer ha 14 dagar utan sovmorgon. Gud vad jag gnäller. Vad sägs som att lätta upp stämmningen med lite outfits? JAg vet inte från när dom kommer men skulle tippa på torsdag och fredag. den sista är ehm. suprise? Enjoy!

Linne -
Hm
Kofta - Gina T, band isatt själv
Jeans - Hm
Skor - Bianco
Jacka - Hm
Halsduk - Turkiet
Pippipåse - Gjort själv

Tajts - Zara
Klänning - Åhlens
Knästrumpor - Hm
Skor - Converse
Handvärmare - Gjort själv
Halsduk - Italien

T-shirt - Size Xl på indiska
Jeans - Replay
Halsduk - Gjort själv
Kofta - Hm
måndag 1 oktober 2007
To tell the truth
Alla vill bli älskade, mer eller mindre. Alla vill bli omtyckta, mer eller mindre. Alla vill bli beundrade, mer eller mindre. Alla vill ha någon, någon som man inte riktigt känner som tycker om en. Någon som man fortfarande inte tar som självklar.
Familj och vänner, visst tycker dom om en, vissa även älskar en. Men det känns inte, inte på samma sätt. Du vill ha det där älskandet som bara går att hitta i nya förhållanden. Det älskandet när man nästan blir drogad i en person. Då du konstant behöver mer, mer, mer. Du får aldrig nog.
Det är härligt i början. Det är ljuvligt i början. Det är underbart i början. Sen kommer det, ångesten. Ångesten över att du inte orkar ringa. Ångesten för att du inte springer till telefonen vid första sms. Ångesten för att du inte svarar direkt.
Du är fortfarande lika älskad, ja så älskad du ville vara i början. Det du saknade förut, det du sökte, fann du. Men du kvävdes. Det gick för snabbt. Igen. Åter sitter du med telefonen i handen. Orkar inte träffas för att berätta. Funderar på att skicka ett sms. Men det visar att du inte har någon värdighet. Kanske strunta i det helt? Nej, det är elakt.
Det är hemskt i slutet. Det är svårt i slutet. Det är fruktan i slutet. Du kommer vara ensam igen. Du kommer sakna igen. Du kommer vara tillbaka igen. Ändå ringer du. Med kvalet i halsen ringer du. Samtalet går snabbt. Sen är du tillbaka igen.
Du vill bli älskad. Du vill bli omtyckt. Du vill bli beundrad.